Skulle publicera detta på fredag kväll, men glömde... Här kommer den anyway. Haha älskar förresten hur dålig kvalité mina bilder är när man jämför med mästerfotograferna Nelly och Michans bloggbilder, och Juulis jättesatsade foton också!

 

Denna vecka har jag satt fart på kandin ordentligt och blivit och skriva i bibban flera kvällar. Försöker få så mycket undan som möjlig innan veckoslutet, för den är redan fullspäckad. Därför spenderar jag också min fredagkväll här. Lördag och söndag ska jag ägna fullt till dans och inspelningar, för jag är nämligen med som dansare i en musikvideo! En riktig en! Men får/vill inte avslöja mer ännu... Hursomhelst ska jag, Elin och Emmi dansa i den och imorgon tidigt på morgonen börjar våra koreografiövningar och jag är superivrig! Vi kommer träna hela dagen, både självständigt och med artisten och med filmteamet. Länge sen sist det var något lite större pågång i mitt dansliv. Jag är överexcited!

 

Förra söndagen var jag och dansade på en av mina dansidolers lektioner med Elin, Karina och Suvi, mina saknade danskompisar från Vasa.<3 Mångtalangen Sanaz Hassani var här i Hfors och höll workshops i "high heels commercial" och hiphop. Det var första gången jag dansade en dansträning i högklackat och det var mycket roligare, men också svårare än jag hade tänkt mig.

 

Annars var båda lektionerna de svåraste dansmässigt jag någonsin varit med på!! Man var tvungen att lära sig alla rörelser och kombinationer GENAST, för vi gick så snabbt framåt att det inte gick att bli och fundera längre på "ska jag titta åt höger samtidigt jag stiger i kors och gör upp-ner med höger arm och vänster-mitten med vänster arm och bröstkorgen ut-in-runt-åt-höger, innan det byter tempo?". Och på tal om tempot, så var ju koreografin också mördarsnabb och detaljrik, så hade nog koncentrationen på 270% alla 4h igenom. Jisses vad jag var slut, men överlycklig efteråt.Att pusha sig själv till sina gränser - och över, och att känna att man förvånansvärt nog lyckas samt utvecklar och överträffar sig själv, ger ju helt enorma kicks!

 

 

Var minst sagt utmattad dagen efter, hjärnan hängde knappt med i svängarna, vilket resulterade i att jag var så efterbliven att jag fick skrattattack till det mesta pikuroliga som hände. Det värsta var ju att mina magmuskler hade fått sån stryk, att det tog ont redan att andas, att sitta och att gå. Gissa om det var smärtsamt att skratta!? Nu 5 dagar senare börjar dom kännas normala igen haha.